Klara Marie fick i somras tillfälle att visa upp sig i en utställning och tillsammans med Hoppet representera Österlenskutorna i föredragsform.
I Simrishamn öppnades i våras en ny utställningslokal i nyrenoverade Skeppet. Sommarens stora utställning var Havsresan, där forskningsresultat kring hav och miljö presenterades och en rad olika samarbetspartners visade upp och informerade om sina havsnära verksamheter. Bland annat kunde Djupeskogen studeras ; det vill säga den 10 000 år gamla skogen på havets botten utanför Haväng. I en del av den stora utställningsytan hade Klara Marie ett eget hörn, strax intill Österlens museums . Vår lilla utställning, där vi passade på att i text, bild och videofilm berätta om den 125-åriga skonertens historia och om dagens verksamheter, blev mycket uppskattad.
Till utställningen hörde också en rad intressanta föredrag som allmänheten var inbjuden till att åhöra utan kostnad. Den avslutande föredragskvällen hade rubriken Österlens historiska skutor , för kvällen representerade av Hoppets ordförande, Carl Erik- Frisk och Klara Maries ordförande, Mats Malmberg.
Carl-Erik Frisk berättade, och illustrerade med bilder, om den relativt nybyggda skutan , ”en historia, men ingen historik”. Hoppet är uppbyggd från grunden och förutsättningen för grunden var i detta fall att börja leta i skogen efter lämpliga trädstammar till spant och bordläggning. Pionjärerna ville förverkliga en tradition som gick tillbaka till skutornas storhetstid, då Brantevik var Sveriges mest skuttäta samhälle. Ritningar hittade man i Danmark, skeppsbyggningskunniga ”gubbar” fanns hemmavid. Bistånd från sponsorer var fundamentalt, liksom tillståndet från kommunen att upprätta ett snickeri. Fyra spännande år tog det innan det blev dags för sjösättning. Då var Klara Marie med bland de inbjudna gästerna – och 3 000 personer, vilket var rekord för Brantevik. Masten kom på, varefter utrustning och inredning och diskussioner kring detta tog sin lilla tid. Jungfruturen gick 2001 och numera avlöser långseglingar, kortare turer, ”gubbaseglingar” med mera varandra. ”Hoppet seglar vidare”, konstaterade Carl-Erik Frisk.
Mats Malmberg kunde berätta att den ideella föreningen Partrederiet Klara Marie i år har 15-årsjubileum, samtidigt som skutan fyller 125 år. Vid den tid då Klara Marie ”föddes” på Bornholm och ett halvt sekel framåt var det sjöfarten som satte sin prägel på Skillinge. Större delen av den manliga befolkningen var till sjöss. När Klara Marie så småningom kom till Skillinge var skutornas storhetstid förbi och efter diverse ägarbyten kunde Klara Marie köpas in till den nybildade föreningen, och ett sex år långt renoveringsarbete påbörjas. Många goda krafter bidrog, inte minst varvet i Skillinge, som haft och har en ansenlig betydelse. I dag är hon den enda skutan med hemmahamn i Skillinge som minner om det gamla sjöfartssamhället. 300 betalande medlemmar och 715 ”Lottbrefsägare”, utgör en ”privatsponsring”, sade Mats Malmberg, som tillsammans med företagssponsorer är oundgängliga. För det kostar att underhålla den gamla damen. Kärnan i dagens verksamhet är kvällsseglingarna och kortare charterturer, där passagerarna utöver seglingsupplevelsen får lite kultur- och österlenhistoria på köpet.
Karin Nørby
