Detta måste förstås uppmärksammas när föreningen hade sitt årsmöte. Karin Svensson var med för att berätta för de församlade årsmötesdeltagarna hur det gick till. Karin, Skillingebo sedan barnsben, har ett enormt förråd av kunskaper om samhället, dess människor, händelser, skutor, fisketrålare med mera, och är dessutom mycket engagerad i sin hembygd. Hon gifte sig 1961 med fiskhandlaren Sven ”Penne” Svensson, som var den som tog Klara Marie till Skillinge.
Redan samma år som ”Penne” och Karin gifte sig köpte de en fiskebåt ”Volo”. Klara Marie kom i deras ägo 1965. Sven hade ända sedan han var liten påg intresserat sig för skutor och beundrade ofta deras vackra linjer, berättade Karin. Klara Marie fastnade han för när han såg henne i Rönne hamn, framför allt för att hon var ”ett plattgattat klipperbygge (Drottningen av alla skutor)”, men också för att hon var i ganska gott skick.
Dramatisk hemsegling I en artikel i ett av de allra första numren av Bogsvall, nr 2 1996, berättar Sven Svensson själv ”Minnen från Klara Maries resa från Rönne till Skillinge den 9 februari 1965”, dvs då han köpt skutan och hon skulle seglas hem. Skeppare den gången var Helgo Boberg. Efter diverse tullprocedurer påbörjades en ”som vi trodde bekymmersfria seglats, men vi blev snart varse annat.” Sven Svensson hade för avsikt att fortsätta berättelsen i ett kommande Bogsvall. Så blev det inte; Sven avled året därpå.
Karin Svensson har istället fört historien om Klara Marie vidare och berättade på årsmötet om en resa som blev mer äventyrlig än någon hade tänkt sig. Det strålande vackra vintervädret förbyttes i en häftig snöstorm och situationen blev allvarlig när motorn började krångla. ”Det här klarar vi aldrig” sa Helgo men Sven stod på sig och under svåra strapatser fortsatte resan. Hemma i Skillinge var oron stor, inte minst hos Karin med ettårig dotter. Det fanns ju inga mobiltelefoner och Klara Marie saknade radioutrustning. Det gick dock att räkna ut ungefär var skutan kunde befinna sig och Volo skickades ut. Även den optimistiske Sven tyckte allt att det var skönt och drog en lättnadens suck när Volo kom upp längs Klara Maries sida och de kunde komma hem.
Klara Marie seglades sedan med sillavfall till Nexö på Bornholm, skeppare var Manfred Svärd från Brantevik. De sedermera välbekanta skillingesönerna och bröderna Tor och Tom Ekström jobbade som besättningsmän under sina sommarlov, men Sven var själv inte med ombord så ofta, han hade fullt upp med näringen på land, berättade Karin.
Den gamla tändkulemotorn på Klara Marie gick sönder efter några år och Sven tröttnade på hanteringen med fiskavfall. Den skuta han köpt 1965 sålde han till Birger Nilsson, som bodde i Falköping och som länge sagt sig vilja köpa den. Det fanns de som sa att ”då kommer hon aldrig mer i sjön” och mycket riktigt kom de hundratals tusen kronor som Nilsson lade ner på henne inte till mycket nytta. Skutan förföll. Klara Marie hade för övrigt redan tidigare en lång och dramatisk historia bakom sig, hon bombades i Rönne under kriget och sjönk den gången. ”Och hon klarade stormen under hemseglingen. Hon har tydligen ett bra skrov”, konstaterade Karin.
Den långa historien om hur Klara Marie rustades upp och finansierades med hjälp av många goda krafter i Skillinge med omnejd, har berättats många gånger. Till sist var hon i alla fall segelklar på nytt. Året var 2000. Och på den vägen är det. Klara Marie må vara till åren, men hon har säkert flera jubileumsår framför sig.
Text och foto: Karin Nörby
Bildtext: Så här såg Klara Marie ut 1965 när hon kom till Skillinge. Hon hade då registreringsnummer SIN25 som ett fiskefartyg, trots att hon var ett fraktfartyg. ”Det var kanske inte så noga kanske med reglerna då”, säger Karin Svensson. Akvarell av Torgny Gynnerstedt.
