Ur Sydsvenskan den 18 maj år 2000 – artikeln handlar om premiärturen den 17 maj 2000.
Klara Marie, den 116 år gamla Bornholmsklippern, som gått med klinker och brännvin mellan Bornholm och Köpenhamn, som sänkts i Nexö hamn under andra världskriget, som gått med sillrens från Skillinge och sedan tagits om hand för att rustas upp, har lämnat hamnen på Skillinge för en första provtur.
Hon är långtifrån färdig. Bulthål i skrovet ska pluggas. Hon ser lite tufsig ut i avsaknad av den sista färgfinishen. Och överbyggnaden över maskinrummet är synnerligen provisorisk – några brädor och lite plast skyddar. Men Scaniadieseln står tryggt förankrad därunder, och master och rigg finns på plats.
– Douglasgran från Björnstorp. Vi var med när den höggs, säger Tom Barckman och klappar den gyllenblanka stormasten.
Det var han som halade upp checkhäftet när Klara Marie ropades in på auktion i Tomelilla för sex år sedan (1994). 75 000 för skrovet, 2 000 för motorn.
– Ett handlån, säger han. Jag läste om henne i Sydsvenskan och är själv gammal seglare, så jag ville vara med.
Sedan dess har han hållit i partrederiets ekonomi.
Stormasten är den som är längst bak. Den främre masten kallas fockmast på en skonare.
Klara Marie är byggd för att föra sju segel. Men när hon lägger ut från kaj i Skillinge brummar Scaniadieseln lugnt och tryggt.
När motorn ropades in visste ingen om den skulle fungera. Men när Venbåtarnas motorer av samma modell havererade lånades Klara Maries diesel ut. Lånades – nåja. De 41 dagar motorn tjänstgjorde på turerna mellan Ven och fastlandet inbringade 41 000 kronor till Klara Marie. Samt vetskapen om att motorn var i utmärkt skick.
Skepparen Niclas Ohlson styr ut ur hamnen. Klara Marie går för egen maskin för första gången sedan 1968.
Ombord spelar trombonisten och skillingebon Niels Landgren en nykomponerad Klara Marie-melodi.
Niclas och Ohlson och Percy Månsson måste båda vräka sig mot den provosoriska rorkulten för att hålla Klara Marie på rätt kurs. Rodret är tungmanövrerat, rorkulten är för kort.
– Hon ska få en riktig ratt med kedjeutväxling, om man vill segla på gammalt vis, men också ett hydraulroder och autopilot för transportsträckor och för sjösäkerhetens skull, förklarar Percy Månsson.
– Men hon lyder fint. Hon blir bra att köra, säger skepparen.
– Klart sätta segel! ropar han, just när Klara Marie går ut mellan den röda och den gröna pricken på var sida om seglingsrännan.
– Det här är nästan mer än jag vågade tro. Och jag är ändå optimist, säger Arne Tidala, som var den som skötte inropningen på auktionen. Skepparen Niclas Ohlsons ansikte strålar.
Text: Annika Ågren, Sydsvenskan 18 maj 2000.
Foto: Rolf Olsson.
(Artikeln sparad av Bert Cappelin och inlagd/avskriven av Lars Rabe för Klara Marie 8 augusti 2025)
