2015 är ett speciellt år för vår gamla tvåmastade skonare, eller tvåmastskonert som det heter om skeppsbyggmästaren Sören Mathias Beck själv hade fått uttrycka saken. Det var han och hans skeppsbyggare som 1884 la sista handen vid borholmsclippern i varvet på Rönne. Ett fint hantverk att vara stolt över men ändå en rutinmässig stapelavgång den 5 februari. Föga anade Sören Mathias Beck vad hans skepp skulle gå igenom.
Just i år 2015 firar vi tre tydliga avtryck i Klara Maries historia. Det som ligger närmast i tiden är den andra jungfruturen år 2000, en färd som gick till Öresundsbron och dess invigning. Klara Marie var då, efter ett antal år och närmast oräkneliga mantimmar, renoverad och fin och bjöd på såväl en trevlig segling som en anslående blick. Då hade Klara Marie funnits vid skillingekajen i 35 år, dvs för 50 år sedan vilket ger det andra jubileet.
Till en början gjorde hon tjänst inom fiskerinäringen (inte sällan lastades hon full med det som skulle bli minkföda, vilket man tack och lov inte märker så mycket av nuförtiden) men när den gamla tändkulemotorn efter ett antal år gav upp förföll hon gradvis, till dess att föreningen så småningom tog sig an henne. Det tredje jubileet är av betydligt mer dramatiskt slag.
Klara Marie var ett av de många skepp som seglade med frakt i södra Östersjön. Färden kunde gå till den svenska sidan men även till Polen och Tyskland. Vanligare var dock engagemangen med Danmark. Så att hon den 6 maj 1945 befann sig i Sletten Havn var inget ovanligt (Sletten Havn ligger strax söder om Louisiana). Lasten var säkrad, besättningen på plats och kapten J Madsen gav på förmiddagen order om att lossa förtöjningarna och satte kurs mot Bornholm.
Hur själva seglingen gick till vet vi inte, det enda som finns kvar är ett ganska kort och koncist utdrag ur loggen (i svensk översättning):
Avseglade från Sletten Hamn söndagen den 6 maj 1945 klockan ca. 10.00 och ankom till Nexö måndagen den 7 maj klockan ca. 12.15, med last av mursten till Nexö & Omegn’s Pakhusforetning. Klockan cirka 15.00 blev hela stadens befolkning beordrad att lämna staden före klockan 16.00.
Vid återkomsten till staden onsdagen den 9 maj var skeppet sänkt, vilket blev meddelat till försäkringsbolaget så snart förbindelsen med Köpenhamn var återupprättad. Lasten bestod av mursten, närmare bestämt 56 ton, så efter det att ryssarna hade avslutat sin bombning av Nexö och Rönne, låg Klara Marie på botten av Nexös inre hamnbassäng, några fot från kajen.
Med tanke på att Tyskland kapitulerade den 4 maj 1945 kan det kanske te sig lite märkligt att Rönne och Nexö får utstå bombardemang några dagar senare. Och av ryssarna! Men saken var nämligen den att medan den tyska bornholmsgarnisonens chef Gerhard von Kamptz hade fått order att kapitulera med sina 12.000 soldater till de västallierade hade ryssarna en annan mening. Bornholm var en viktigt plats för de tyska styrkornas reträtt från östfronten och i och med detta menade ryssarna att kapitulationen skulle ske till dem. Gerhard von Kamptz vägrade och som svar kom bombvågen över Rönne och Nexö.
Av 900 hus i Nexö drabbades 856 varav 175 totalt och 91 så kraftigt att de fick rivas och byggas upp på nytt. Det var ingen vacker syn som mötte nexöborna den 9 maj. En tröst, om än en klen sådan, var de 75 Svenskerhus som skänktes och byggdes upp, hus som för övrigt numera är relativt eftertraktade objekt. Dessbättre var personskadorna få och dödstalen bland bornholmsborna räknades till 10. Den ryska ockupationen varade i 11 månader, så först i april 1946 var Bornholm åter fritt.
Huruvida den ryska ockupationen besvärade bärgningsarbetet framgår inte av skrifterna. Niles Tyberg, Kgl. Dispacheur från Köpenhamn, tog hand om det administrativa och tack vare krigsförsäkringen plockades Motorskonerten Klara Marie af Rönne upp från bottnen och reparerades. Det var ett omfattande arbete för Nexö Skibs-og baadebyggeri som efter 3.700 nedlagda mantimmar i november 1945 kunde presentera ett sjödugligt skepp. Allt för den nätta summan av 33.949 danska kronor och 23 öre.
Tack vare den grundliga dokumentationen från försäkringsprocessen kan den intresserade i detalj följa varenda steg i reparationen. Ett fascinerande dokument som med sina torra fakta ger en god bild av hur omfattande skadorna var och därmed av med vilken kraft det ryska anfallet hade genomförts.
Vi, som har glädjen att få ta hand om Klara Marie i dag, skänker mer än en tacksamhetens tanke till de skeppsbyggare som under den säkerligen oroliga tiden så skickligt utförde sitt arbete att vi kan segla med Klara Marie än i dag.
Leif Eriksson
